Teodor "korgmakaren" Andersson

Jag heter Anders Teodor Andersson Andreasson. Född den 7:e september 1874 i Tölö socken i Hallands län i Göteborgs Domkyrkoförsamling. Tölö är numera en stadsdel i Kungsbacka.
Det var jag som drog igång fotbollen i Djurgårdens Idrottsförening år 1898




Pappa heter Andreas Andersson och mamman Anna-Lena född Johansdotter, jag var nummer fyra i barnaskaran. Min mor dog när jag var fyra år och pappa gifte om sig senare med Albertina Olsdotter så jag fick därefter två halvsyskon. Det blev något trångt i det lilla torpet som pappa hade i Tölö därför fick jag flytta till Pehr Morin och Olena Maria Johansson i Göteborg som blev mina fosterföräldrar. Det fina med flytten var att jag fick gå i korgmakarlära och få en utbildning.


Några kompisar kring Kungstornet gick med i nystartade föreningen Göteborgs Atlet- & Idrottssällskap och fick mig intresserad av brottning och tyngdlyftning. Något år efter att jag hade börjat delta i GAIS atletgrupp dök det upp en herre med namn Anders Olsson från Olskroken. Anders hade spanat på anställda vid Wilhem Gibson konfektionsfabrik i Jonsered där ditflyttade skottar lekte med boll på ängen utanför skolan i Jonsered i tid och otid när de var lediga.
Nu tyckte han att även GAIS skulle börja med bollsparkning och på så vis kunna utmana Jonsered i en match.

Efter något år beslöt jag mig för att resa till Stockholm och söka jobb eftersom man fick bättre betalt där. Jag fick direkt jobb hos S. F. Wahlstöms korgmakeri på Drottninggatan 30 som sedan flyttade till Lästmakargatan 27.
Min första bostad under en kort tid var Hjärnegatan 4 på Kungsholmen där jag bodde mellan den 29 augusti och den 11 oktober. Med hjälp av vänner fick jag en ny hemvist den 14 oktober på Munkbrogatan 8 där jag hyrde ett rum hos familjen Lidberg, Artur, Johanna och deras två barn.

Eftersom min hyresvärd också var sportintresserad beslöt vi att göra sällskap upp till Ladugårdsgärde och utöva någon form av bollsparkning.



Den första bilden inför byggandet av Idrottsparken 1896 var en tecknad bild från en engelsk tidning, där är en rugbyplan inlagd i skissen, visar 1890-talets kännedom om fotboll kontra rugby.

Tennishallen som låg i anslutning till Idrottsparken monterades senare ned när Idrottsparken revs till förmån för byggandet av Stadion inför OS 1912. Byggnaden flyttades sten för sten några hundra meter till Tennisstadion vid Östermalms IP.

Vid tiden för Teodors besök i Stockholm var den nya Idrottsparken under uppbyggnad och inte tillgänglig för något idrottsutövande, så den s.k. Trekanten strax norr om korsningen Karlavägen/ Narvavägen/ Styrmansgatan var det område där ungdomarna samlades för att utöva olika sporter.
Några hade funderat på detta med fotboll och eftersom jag praktiserat det i atletsällskapet i Göteborg blev jag tillfrågad om jag kunde hjälpa till med att visa och träna fotboll. Någon direkt betänketid behövde jag naturligtvis inte, utan tog uppdraget direkt på stubben. Det var ett vältränat gäng som ställde upp med flera framstående atleter från Djurgårdens IF såsom Calle Jahnzon - Sveriges bästa släggkastare, backlöparna (backhopparna) Oskar Bomgren, Algot Nilsson och Acke Nordling med flera.



Den s.k. Trekanten vid nuvarande Karlaplan var inte utrustad för fotbollsspel. Målstolparna fick vi förvara hos några kamrater som bodde i närheten. Även repet som användes som överribba mellan stolparna förvarades där men däremot fick vi släpa med oss det järnspett som användes för att göra hålen för stolparna.

Marken tillhörde kronan och Djurgårdsförvaltningens mäktiga chef, Överhovjägmästare Ström, var inte speciellt glad över att vi varje kväll gjorde hål i marken för stolparna. Det underlättade inte direkt att han var total motståndare till all idrottslig verksamhet.
Det var inte bara Djurgårdens IF som tränade på Ladugårdsgärde utan även Allmänna idrottsklubben så vi fick samsas om både bollar och målstolpar. När det på höstkanten blev för mörkt så målade vi bollen vit, så att vi kunde fortsätta spela.

Efter ett par år i huvudstaden återvände jag till Göteborg och fortsatte mitt idrottande. Jag jobbade en tid som ordningsman vid systembolaget i Henriksberg och flyttade sedan tillbaks till min hemstad Kungsbacka där jag gifte mig och startade ett korgmakeri och en slöjdhandel. I kommunen fick jag några politiska förtroendeuppdrag och blev ordförande och instruktör i Kungsbacka IF.


Teodor Andersson dog 1931 och är begravd på Västra Begravningsplatsen i Göteborg.


Med andledning av att ingen nu levande har träffat Teodor utan att allt bygger på dokumenterade uppgifter från olika arkiv i Stockholm och Göteborg så har jag tagit mig friheten att skriva i jagform. Några detaljer har jag gissat mig till t.ex. transporten Stockholm - Göteborg och hur han kom i kontakt med Djurgården IF men för övrigt är sanningshalten 100 %. /Svante Rennerstad

 

 

Källor:
Husförhörslängan AI:13 1873-1882
Aik:s bok 1891-1941 skriven av Herman Juhlin
Åke Eliasson, Kungsbacka IF
Åke Bergman, släktforskning



/DIFarkivet.se

Copyright © DIFarkivet.se
There are many unlawful people who attempt to sell some production of a bad quality, not only replica watches sale. To determine the lawfulness of these operations you can find some online News on replica watches sale resources related to that problem. You ought to understand that you buy some replica watches, so do not think that it will excellently work for hundred years. rolex replica sale are known for their design and outstanding quality and it is the dream of many to wear it on the wrist and flaunt it in style. The name rolex replica sale itself conjures up an image of grandeur and class and they have fascinated people all over the world with their appearance, exclusive mechanism and precision in timing. Among the major rolex replica sale brands, Rolex holds a very important position for its lovely designs and superior quality.