Axel Öfverstén

Axel Öfverstén var Sveriges första riktiga cirkusatlet, en pionjär inom sekelskiftatletiken. Bror till Carl August Öfverstén, som var med och grundade DIF och som sedan rekomenderade Axel till att bli styrelseledamot i Djurgårdens IF. Axel var infödd Djurgårdsbo och levde där till sin död 1950.

Axel Julius Gotthard Öfverstén föddes 1866 i Hedvig Eleonora församling och bodde strax intill John G Jansson under tiden för föreningens bildande, 1891. Axel hade gjort sig känd som en kraftatlet, den elegante "Salongsatleten", som uppträdde på varietérepertoarer och var alla smågrabbars idol.

På varietéer bedrevs idrott som underhållning, vid sidan om föreningsidrotten. Boxning och brottning var populära inslag, men motarbetades av polisen, då det hände att de utmynnade i allmänt slagsmål.

Det var dock med gymnastik som Axel började. "Vi var ett gäng tvättäkta Djurgårdsgrabbar som så ofta vi kom åt höll till i närheten av Cirkus. Genom ett hål till stallgången kunde vi kika in på härligheten och blev cirkusbitna redan innan vi börjat skolan. Under skolåren försökte vi själva utföra en del trick vi sett i manegen. Räck och linor och andra aggremanger kunde vi förstås inte skaffa oss, men vi satte upp en stång mellan ett par Djurgårdsekar och där tränade vi räckgymnastik."

En dag inträffade det som Axel och hans kamrater drömt om; en cirkusdirektör hade observerat deras träning och behövde tillfälligt ett nytt nummer dagen efter p.g.a. att ett par artister hade insjuknat.
Uppträdandet gick bra och självaste Victor Balck, "den svenska idrottens fader", fanns i publiken. Året var 1885.

Axel övergav några år senare gymnastiken för att helt ägna sig åt atletiken. Han debuterade på Cirkus Busch på Östermalm 1887, där han bl.a. lyfte en 450 kilo tung sten. Några år senare blev han titulerad "Sveriges starkaste man" sedan han besegrat den tyska atleten "Filippi" i en duell, man mot man.
Efter att ha varit på turné i Sverige och andra länder blev han engagerad vid Mosebackevarietén. Direktör Mellgren vid Mosebacke visade en dag en utländsk artisttidning för Öfversten, där det fanns en bild på en atlet som lyfte en häst.
- Kan herrn göra om det där, frågade Mellgren.
- Om den där karln kan det, så kan väl jag också det, svarade Axel utan att reflektera mer över saken.
Dagen efter fanns en stor annons från Mosebackevarietén: "I morgon kommer atleten Axel Öfversten att lyfta en levande häst!".
En milt sagt överraskad Öfverstén fick snabbt skrida till verket, det var mycket som skulle ordnas till föreställningen, inte minst att ordna en häst.
Axel lyckades emellertid med numret att lyfta hästen, t.o.m. med en ryttare på hästens rygg.
Det svåraste skulle visa sig vara att få hästen att gå upp på Mosebackes scen och efter försök med landgångar, trugande och hot så gav man upp. Hästnumret fick läggas direkt efter pausen, ute på terrassen. Det var säkert inte behagligt för atleten att i tunna trikåer uppträda i minusgrader, men det gick bra. Numret stod sig dock endast fem kvällar på programmet, ty publiken var inte speciellt intresserade av att byta varma ombonade nöjeslokalen mot vinterkylan utomhus...

Öfverstén var under en period bosatt på Alberget 7, där han var inneboende hos en familj Karlsson. Han drog sig ganska tidigt tillbaka från artistbanan, men fortsatte som tränare åt en annan känd kraftatlet, Oskar Wahlund. Axel har haft många jobbtitlar genom åren: artist, köpman, bokhållare och framgångsrik affärsman.

Axel Överstén var en av DIFs första medlemmar. Han blev styrelseledamot 1892 och senare vice ordförande 1894-1895, jämte ordförande John G Jansson.

Det var mycket som skulle ordnas till tävlingarna och en viktig detalj var prisanförskaffningen. Axel Öfversten var den som oftast fick tigga ihop priserna. Han fick springa till källmästare, konsuler och bankdirektörer och han lyckades få ihop priser av upp till 150 kronors värde.

DIF sände ut inbjudan, till anordnad tävling, i färgtryck till alla kända skidklubbar och i inbjudan var även angivit prisernas värde och vilka medaljer som följde med. Man fick en gång en skrivelse från Falu Skidklubb, som tydligen var förvånade över de fina priserna. I brevet stod att läsa "Kan Djurgårdens Idrottförening enligt inbjudningen skriftligen garantera, att de utlovade prisen komma utdelas, så skall Falu Skidklubb reflektera på att sända representanter". DIF - Lite finare, lite bättre...

Källor:
Djurgårdaren 1951
Djurgårdaren #1 1991
Stockholmsliv II:6
Djurgårdens IF 100 år
Svenskt biografiskt lexikon
Fritiof Malmsten - Varieté
Calle Sven - Minnen från ring och arena
Olle Backman - Cirkusatleter och kraftekvilibrister


/DIFarkivet.se